Mitt år i Nya Zeeland

På alla utbytesbloggar kan man läsa om folk som har hemlängtan och folk som har panik och ångest när dom redan är i sitt värdland.
Men är det normalt att ha ångest fyra månader innan man ska åka?!

Just nu går mina känslor inför året lite upp och ner, fast mest upp. Jag har varit jätte taggad inför Nya Zealand i några månader, men för några dagar sedan fick jag lite lätt panik. Varför gör jag det här? Har jag verkligen valt rätt land? Tänk om ingenting blir som det ska? Varför åker jag inte till USA för att uppleva "riktig" high school?
Ja, alla frågorna är faktiskt otroligt bra frågor, frågor som jag funderade på innan jag ansökte. Men helt plötsligt började jag tvivla på mitt val. Men med hjälp av mina kära föräldrar fick jag rätt på mina tankar.

Jag gör det här för att jag vill uppleva en annan kultur, ta ett år då jag inte behöver nojja mig för skola och betyg, uppleva high school och för att få nya vänner. Och ja, jag tror jag har valt rätt land, Nya Zealand sägs vara ett fantastiskt land med fantastiska människor, så hur kan det bli fel? Och antagligen kommer ingenting bli som jag tänker eller som jag tycker att det "ska" ,men det kommer att bli bra så länge jag vill att det blir det. 
Och sist då, varför valde jag inte USA. Jag valde inte USA för det är ett så stort ställe, man kan hamna var som helst med nästan vilka personer som helst. De flesta utbytesstudenter åker till USA och jag tror inte att jag vill göra som alla andra.

Jag avslutar med lite bilder jag har hittat från Nya Zealand!







Om några månader är kanske något av de här landskapen mitt hem!

Så var jag tillbaka från första träffen med AFS. Det var jätte roligt, alla var så otroligt sociala och hjälpsamma. Jag är verkligen supernöjd med mitt val av organisation.
På träffen var det alla inkommande utbytesstudenter i stockholmsområdet samt deras värdfamiljer och fadderfamiljer. Det var också många som precis kommit tillbaka från sina utbytesår och många volontärer. Och så var det ju jag och Sofia. Egentligen var mötet till för att välkomna alla utbytesstudenter, men av någon anledning blev vi inbjudna.
Träffen började med knytisfika, då man satt och fikade och pratade med massa olika människor. Sedan presenterades alla utbytesstudenter d.v.s. en person stod och läste upp namnen på utbytesstudenterna och sa var de kom ifrån vilket ledde till att utbytesstudenterna fick resa på sig i tur och ordning så att alla kunde se dem. Slutligen ropades jag och  Sofia upp som "dem som ska åka".
Efter presentationen fortsatte fikat och vi pratade med lite andra människor, t.ex. utbytesstudenter. Jag pratade mest med en jättegullig kille från Minnesota som hette Benjamin och lite med en kille från Nya Zeeland som jag tror hette Mitchell. 
Efter ytterligare lite mingel gick alla under 25 ner till ett rum där det var dags för lekar som brobrobreja, och knuten. 
Träffen avslutades med ännu mer mingel tills man slutligen åkte hem. 

 
Jag och Sofia på Knutisfikat


Knuten


Brobrobreja med Benjamin i mitten


Alla utbytestudenter som åkt till sverige med AFS + landet de kommer ifrån

Nu är det drygt 4 månader kvar tills jag åker och mina föräldrar och min organisation tycker att det är dags att jag börjar försöka skaffa visum. Det finns bara ett problem...jag blir bara jätteförvirrad och fattar ingenting!
Vissa papper ska fyllas i och vissa ska inte fyllas i, sen är det några som ska fyllas i men som inte vi ska fylla i för dem ska egentligen stämplas i? Något annat som  kompliserar hela kalaset är att det kan ta 6 veckor att få visum och jag kanske inte får reda på var jag ska bo förrens 4 veckor innan jag åker, och man måste veta var man ska bo för att få visum.....
Så om någon har erfarenhet av hur detta ska gå till är komentarer väldigt uppskattade :)


p.s. visumet ska inte till Nya zeeländska ambassaden i Stockholm heller utan till Holland! Aja, jag får väl ta en titt till och försöka förstå igen....d.s.