Mitt år i Nya Zeeland

Den 6/12 gav hela familjen oss av ner till Timaru till min ena värdmoster och hennes familj eftersom en av mina värdkusiner skulle gifta sig dagen efter. Bröllopet den 7 December var speciellt eftersom det var ett lunch tid bröllop med eftermiddags fika och endast familj var där. Men Paret var otroligt söta och kyrkan var väldigt fin!

 

Senaste tiden har varit full av att tacklas med känslor och testpacka. Jag vet inte riktigt hur man ska kunna beskriva den här sista tiden förutom som förvirrad. Ena stunden är jag jätte glad och nästa är jag helt utpumpad och vill bara vara ensam på mitt rum. Jag antar att det är en naturlig del av utbytesåret då man känner att man äntligen börjat passa in och då måste åka tillbaka och vakna upp från drömmen för att kunna fortsätta det liv man lämnade. Det med i kombination av allt man måste hinna göra och vill hinna göra innan man åker kanske inte ger ett så förvånnande resultat av en förvirrad känslokarusell.

Hoppas att ni har det bra hemma i kalla Sverige. Ni får veta sista delen av ”Mitt år i Nya Zeeland” när jag kommer hem!

På kvällen dekorerade vi julgranen här hemma…Den ser ännorlunda ut från dom vi har i Sverige då den är plast. Men fin blev den!

I riccarton mall finns en frukost restaurang som heter drexel’s. Ända sedan jag lärde känna Paulina så har vi viljat äta frukost  där tillsammans för några månader sedan gjorde vi ett försök men då var det stängt men denna dag Onsdagen den 5 december var det äntligen dags :) . Jag Paulina och Bobo (bojana) hade frukost tillsammans efter att vi väntat ett tag eftersom Bobo var sen. Det blev fruktsallad och amerikanska pannkakor. Mums!

Måndagen den 3/12 var det leavers dinner med skolan och även exact en månad kvar för mig i Nya Zeeland. Det var kul att se alla igen även om maten inte var så speciell. Men vi satt och pratade och skrattade och folk skrev i min bok och allt så det var en bra kväll!

På kvällen efter att vi hade kommit hem från lägret var det dags för det sista chapter meetinget innan vi alla åker hem. Det var väldigt tufft eftersom när vi fick våra certifikat skulle vi hålla ett litet tal till vår värdfamilj. Paul var där med mig och stod bredvid. Och jag började mitt tack tal och kom inte så långt innan jag började gråta och kunde inte prata längre. Jag brukar ju inte ens gråta. Så Paul gav mig en lång kram och pratade lite medans jag försökte sluta gråta :P . Jag var först ur också så sen var jag tvungen att sitta och lyssna på de andras tacktal och började gråta när dom började gråta. En liten trend som jag startade där ;)

På fredagen den 30/11 var jag tvungen att flyga hem från the sounds. Jag flög i ett litet skakigt plan som rymde ca 20pers. Om någon någonsin såg ”flyg 29 saknas” för några år sedan så vet ni storleken på planet.  Jag landade, tog mig hem för att packa om och bli upphämtad för att åka till Glentui där lägret hölls. Det var ett väldigt bra läger. Vi hade dom obligatoriska ”sessions” där vi pratade om att åka hem och vad vi lärt oss under året mm. Det som var så bra var att det inte kändes som något tråkigt möte utan det var mer som en grupp kompisar som satt och pratade. Allt det varvades med kul aktiviteter bl.a. lekar och en vandring i skogen som slutade med att alla promenerade i forsen istället pga. Att det var svår åtkomligt och att vi inte hittade rätt stig.

Under min tid här har jag sett en hel del av NZ men det mesta har varit själv, med kompisar eller en gång med min värdsyster. Nu var det dock dags för familje semester. Så morgonen den 27/11 hoppade hela familjen in i bilen och åkte upp mot the sounds, blenheim, Pickton, Waikawa. Där spenderade jag tre och en halv dag innan jag var tvungen att flyga hem till Christchurch pga end of year camp. Men dagarna där uppe var fantastiska! The sounds ser ut som berg som reser sig från vattnet vilket beror på att det en gång för länge sen innan istiden var ett landskap av berg och dalar som (när isen smälte) översvämmades och en slags skärgård mellan syd- och nordön bildades.

Dagarna uppe i the sounds spenderades på en motorbåt med fiske och dykning efter typ musslor fast dom ser ut som snäckor. Och jag fick dyka! Vi dök 12meter ner till ett litet sjunket skepp och såg massa fina fiskar, bl.a. leatherjackets, gula fina fiskar och en fisk som såg ut som Doris i ”hitta Nemo”

Nu var det ett långt tag sedan jag skrev sist och jag har haft fullt upp känns det som, jag har inte längre någon riktig koll på tid så för mig känns det som om det inte var så länge sedan jag skrev. Men jag vet inte :P

Allt är i alla fall bra här nere även om jag är galet förvirrad känslomässigt då jag inte vet om jag ser fram emot att åka hem snart eller inte. För att kunna förbereda mig på att åka hem och njuta fullt ut av tiden jag har kvar här kommer dagens inlägg därför antagligen bli de sista ifrån Nya Zeeland. Jag kommer uppdatera vad som hände de sista veckorna när jag kommer hem den 4:e Januari.