Mitt år i Nya Zeeland

På torsdagen var det dags för familjen att ge sig av på din sydö resa. På morgonen följde jag med dom och handla mat och det var som att handla med en grupp barn. Alla frågade frågor om mat och märken. Lite förvirrande och komiskt samtidigt! Men sedan blev det svårt när vi sa hejdå igen. Mamma började gråta och ville inte lämna mig så då var det bara att vara stark och hålla tillbaka tårarna vilket inte är det lättaste ibland. jag försökte säga till familjen att vi ses ju om några veckor igen, men det hjälpte inte det var ändå svårt att säga hejdå.

När vi iallafall hade skillts åt fick jag bråttom  då jag skulle infinna mig på south intermediate för att prata med barnen om hur det varit att vara utbytesstudent. Jag blev lite sen men det var ok.

 

Dagen efter att familjen kom till NZ visade jag runt dom i chch. Det började med en jordbävnings safari tillsammans med Paul.

De första dagarna tillbaka i chch var fulla av rätt ointressanta grejer egentligen. Jag testpackade MYCKET, träffade lite kompisar och volunterade. Sen den elfte hände det saker!

Morgonen inleddes med att jag bussade ut till flygplatsen för att säga "hejdå" till Paulina som lämnade Nya Zeeland med sin Pappa efter 8år för att åka tillbaka till Tyskland. Vi var ett gäng kompisar där och sa våra "good bye"s och några grät. Jag var förvånnande nog väldigt cool med det hela eftersom jag vet att jag kommer att få se henne tillbaka i Sverige då hennes Pappa har fått jobb inte så långt ifrån var jag bor.

När dom tillslut gick igenom gaten fick jag skjuts hem av Bobo's mamma och väl hemma gick tiden i slowmotion. Jag åt lunch och sprang upp och ner för trappan och tänkte att "nu, nu måste det vara dags att åka", men så hade bara 15min gått och det var fortfarande en timme kvar.

När det äntligen blev dags hoppade jag (bokstavligen), Pip och Paul in i bilen och begav oss ut till flyplatsen (igen). Vi var där i tid för ett väldigt viltigt plan med besökare från SVERIGE!!!!

Vi väntade, och väntade, och väntade i ca en timme och tillslut hörde jag "KARIIIIIN!!!!!" utropas och mina världens bästa syskon kom springande mot mig och snart efter kom Mamma och Pappa. Det blev ett enda stort kramkalas med tårar och allt.

Paul tog sen med sig Mamma och Pappa för att hämta ut husbilen som dom skulle åka runt NZ med medans jag, Anna, Olof och Pip hoppade in i bilen och åkte hem till cashmere.

Resten av dagen/kvällen spenderades åt uppfräshning av svenskarna och sedan presenter och middag!

Okej, så uppdateringen kom lite senare än jag hade tänkt mig. Men nu kommer den iallfall!