Att trivas
Jag har nu bott med min värdfamilj i tre månader och det är verkligen en jätte bra familj, men det jobbiga är att hur bra man än trivs i sin värdfamilj kommer man alltid att sakna sin riktiga familj och sina vanliga rutiner och allt. Nu när det första lyckoruset har gått över och man har börjat leva med familjen så börjar man irritera sig smått och tycker att det gör vi mycket bättre i Sverige. Jag trivs jätte bra i min värdfamilj och börjar väl smått känna mig som hemma men det kommer alltid vara så att jag saknar hur min egen Pappa kan vara så där trygg och hur hela min familj kan vara accepterande att jag vill göra det jag vill inte det mina föräldrar vill, även om jag lyssnar på dom och tar råd från dom. Och hur vi inte har bestämda sysslor men alla hjälps åt i alla fall.
Jag vet inte det kan ju vara vädret också som gör mig smått deprimerad och allt men men…
Karin! Snart kommer vi ..... Då är din hemlängtan över. När du kommer hem och in i vardagen kommer du istället längta tillbaka till NZ och allt som vara bra där. Det tråkiga glöms fort bort :-). Försök tänka (och skriv ned) det som du nu tycker är knasigt med Sverige. Det kommer nog att hjälpa. P&K& pappa
